Så vi får alltså inte se Sverige i Eurovisionsfinalen.
*Fniss*
Förlåt men jag kan inte låta bli att känna en viss skadeglädje.
Anna Bergendahl är säkert en jättetrevlig tjej men personligen så tyckte jag inte om låten och dessutom tyckte jag att hon wailade aaaalldeles för mycket.
Det är synd att hon måste försvara sig när det inte finns något hon kunde göra för att påverka resultatet, och även om hon åkte ut i semifinalen så vann hon ändå Melodifestivalen och fick vara med om något som många aldrig kommer att uppleva. Då känns det synd att så många klagar på henne och berövar henne den känslan.
Dessutom var det faktiskt svenska folket som gav henne dem rösterna hon behövde för att vinna, juryn gav sina högsta poäng till Salem al Fakir.
Juryn ja.
Kan inte påstå att jag är särskilt förtjust i den så kallade "expertpanelen". Det borde vara upp till svenska folket vem som vinner, ingen annan.
Föresten, är det bara jag som tycker att melodifestivalen har blivit en plats för gamla avdankade artister som försöker återuppliva sina karriärer samt en gödslingsplats för G:sons, Plings och Kempes klon-låtar? Vad hände med alla nya artister som skriver sina egna låtar? Artister som upptäcks genom Melodifestivalen?
Hursomhelst, nu är det som det är. Det finns inget som säger att det skulle ha gått bättre för Salem al Fakir och jag tror inte att melodifestivalen läggs ner i Sverige på grund av det så kallade "fiaskot". *suck*
Vi får väl helt enkelt hoppas på nästa år som så många andra länder har fått göra tidigare.
Imorgon kommer jag sitta i soffan med mina vänner och äta tacos medan vi kollar på en eurovision utan ett bidrag ifrån Sverige, och jag kommer inte bry mig så länge vi umgås och har roligt. Så tycker jag att man ska avnjuta spektaklet. :)
See ya space cowboy!
fredag 28 maj 2010
torsdag 27 maj 2010
I'm alaaaaaaaijv!
Kom på för några dagar sedan att idag skulle det bli ett år sedan jag lagt ut någon bild på DeviantArt, så det har jag gjort något åt nu. :P
Senast jag skrev sa jag att det skulle bli mitt år.
Har det blivit det?
Njae, inte på "börja-tjäna-pengar"-fronten i alla fall. *skäms* ^^;
Annars mår jag oförskämt bra.
Årets första fem månader har gått till att fullständigt uppslukas av världens bästa PC-spel: "Dragon Age: Origins"!
Jag har spelat igenom det två gånger (först med en kvinnlig city elf och sedan med en manlig dalish elf), spelat fortsättningen "DA: Awakening" (med min city elf. Jag skrev fortsättningen eftersom det känns mer som några extraäventyr än en riktig fortsättning) och dessutom har jag läst dem två böckerna som utspelar sig innan Origins.
Herregud vilket bra spel det är! XD
Jag har tänkt att ge bloggen en ny look men eftersom jag är helt utan kunskap om hur man fixar bakgrundsbilder och så vidare tänkte jag höra med min bror om han kan hjälpa mig. Vi får se hur det går.
I alla fall så måste jag verkligen börja behandla bloggen för det den är. Många gånger har jag satt mig ner och tänkt skriva något men sedan hindrat mig själv med ursäkter som "ingen läser det" eller "folk har väl nog med sina egna problem".
Jag ska skriva vad jag känner för, när jag känner för det, hur litet eller oviktigt det än är.
Hursomhelst, här är första episoden av tredje säsongen Yu-Gi-Oh the Abridged Series av LittleKuriboh. Enjoy!
See ya space cowboy!
Senast jag skrev sa jag att det skulle bli mitt år.
Har det blivit det?
Njae, inte på "börja-tjäna-pengar"-fronten i alla fall. *skäms* ^^;
Annars mår jag oförskämt bra.
Årets första fem månader har gått till att fullständigt uppslukas av världens bästa PC-spel: "Dragon Age: Origins"!
Jag har spelat igenom det två gånger (först med en kvinnlig city elf och sedan med en manlig dalish elf), spelat fortsättningen "DA: Awakening" (med min city elf. Jag skrev fortsättningen eftersom det känns mer som några extraäventyr än en riktig fortsättning) och dessutom har jag läst dem två böckerna som utspelar sig innan Origins.
Herregud vilket bra spel det är! XD
Jag har tänkt att ge bloggen en ny look men eftersom jag är helt utan kunskap om hur man fixar bakgrundsbilder och så vidare tänkte jag höra med min bror om han kan hjälpa mig. Vi får se hur det går.
I alla fall så måste jag verkligen börja behandla bloggen för det den är. Många gånger har jag satt mig ner och tänkt skriva något men sedan hindrat mig själv med ursäkter som "ingen läser det" eller "folk har väl nog med sina egna problem".
Jag ska skriva vad jag känner för, när jag känner för det, hur litet eller oviktigt det än är.
Hursomhelst, här är första episoden av tredje säsongen Yu-Gi-Oh the Abridged Series av LittleKuriboh. Enjoy!
See ya space cowboy!
torsdag 31 december 2009
Inför 2010
Bloggarna har varit överösta av listor på det bästa si-och-så under 2000-2009. Själv har jag inte tänkt så mycket på åren som gått förrän för någon dag sedan, då det slog mig att 00-talet gjort mig till den jag är idag.
Största delen av mitt tonårsliv utspelade sig under 00-talet. Jag vantrivdes i skolan, förlorade kontakten med många av mina barndomsvänner, lärde känna dem som idag är mina bästa vänner och mitt enorma intresse för anime och manga väcktes.
Efter skolan började en tid av oro inför framtiden. Vad skulle jag jobba med? Och vad skulle jag utbilda mig till på gymnasiet? Efter en jäkla massa hattande hit-och-dit lyckades jag i alla fall få gymnasiebehörighet, men fortfarande inget jobb.
Jag blev tillsammans med världens underbaraste kille, flyttade ihop med honom vid en ålder av 18 år (och 11 månader), blev senare förlovade och har nu varit tillsammans i 5½ år.
Många fler saker har hänt, bra och dåliga, men jag ångrar ingenting. Om något inte hänt eller blivit annorlunda kanske jag inte hade varit på just den här platsen i mitt liv, just nu. Och även om vissa saker hade kunnat vara bättre så är utsikten ändå fantastisk.
2010 är tigerns år, mitt år, och det är precis vad jag kommer göra det till. Jag ogillar att lova saker men jag ska göra vad jag kan för att uppnå mina drömmar och mål, kanske inte just under 2010, men någonstans måste man ju börja. ;)
See ya next year, cowboy!
Största delen av mitt tonårsliv utspelade sig under 00-talet. Jag vantrivdes i skolan, förlorade kontakten med många av mina barndomsvänner, lärde känna dem som idag är mina bästa vänner och mitt enorma intresse för anime och manga väcktes.
Efter skolan började en tid av oro inför framtiden. Vad skulle jag jobba med? Och vad skulle jag utbilda mig till på gymnasiet? Efter en jäkla massa hattande hit-och-dit lyckades jag i alla fall få gymnasiebehörighet, men fortfarande inget jobb.
Jag blev tillsammans med världens underbaraste kille, flyttade ihop med honom vid en ålder av 18 år (och 11 månader), blev senare förlovade och har nu varit tillsammans i 5½ år.
Många fler saker har hänt, bra och dåliga, men jag ångrar ingenting. Om något inte hänt eller blivit annorlunda kanske jag inte hade varit på just den här platsen i mitt liv, just nu. Och även om vissa saker hade kunnat vara bättre så är utsikten ändå fantastisk.
2010 är tigerns år, mitt år, och det är precis vad jag kommer göra det till. Jag ogillar att lova saker men jag ska göra vad jag kan för att uppnå mina drömmar och mål, kanske inte just under 2010, men någonstans måste man ju börja. ;)
See ya next year, cowboy!
onsdag 23 december 2009
Topp 10 favorit anime openings och endings - plats 1!
Näe, nu tycker jag vi gör slut på lidandet och avslutar den här listan. XD
Opening:
Hunter x Hunter - (#01 op) "Ohayou" av Keno
Nu stöter vi på ett litet problem.
Hunter x Hunter blev licenserad för inte så länge sedan vilket betyder att reglerna för klipp ifrån serien har blivit strängare på YouTube. Det bästa jag kunde hitta var en amv med klipp ifrån hela serien där openingen är inbakad (den är med vid 3:00-3:58). Och med tanke på att Hunter x Hunter även är en utav mina favorit-animeer någonsin kanske det passar bra med något extra. ;P
En Hunter är, enkelt uttryckt, en person som har gått igenom ett test som bevisar att han/hon har något extra och därför får vissa privilegier som annars är omöjliga att få. Gon Freecs är 12 år och vill bli en Hunter, precis som sin far, som lämnade honom hos sin "moster" när han bara var en bebis. Under resans gång träffar han tre andra deltagare; Leorio, Kurapica och Killua, som han formar starka band med. Samtidigt är inte alla deltagare vänligt inställda vilket Gon får lära sig när han stöter ihop med magikern Hisoka som verkar väldigt intresserad av Gons utveckling.
Det som börjar som en relativt simpel serie (klara sig igenom Hunter-testet) tar snabbt nya vändningar som hela tiden gör det hela mer intressant. Episod 18-20 fanns inte med i mangan men är ändå i samma anda som resten av serien och tre av mina favoritavsnitt.
På det hela taget är Hunter x Hunter en fantastiskt bra serie, både som anime och manga. Yoshihiro Togashi (som är gift med skaparen av Sailor Moon) har tyvärr inte avslutat mangan än och det märks i animen, även om de lyckades få till ett hyfsat slut i sista OAV:n.
Serien består av en TV-serie på 62 episoder, en OAV på 8 delar som fortsätter direkt efter TV-serien, en andra OAV på 8 delar där tecknarstilen liksom storyn blir sämre och en sista OAV på 14 delar som också saknar något som TV-serien hade.
Ending:
One Piece - (#01 ed) "memories" av Maki Otsuki
One Piece har aldrig riktigt varit en favorit, men jag har tyckt om att se animen och läsa mangan när jag har kunnat. Tyvärr är det en ganska seg serie som gärna flashbackar i oändlighet och när man väl kommer tillbaka till huvudhistorien så har man nästan glömt vad de håller på med.
Monkey D. Luffy är en pirat med en minst sagt ovanlig förmåga: hela hans kropp är som gummi. Pistolskott, kanonkulor och träklubbor studsar av honom och smäller fienden i ansiktet istället och även om fienden är långt borta kan de mötas av en snyting eller spark i baken. Han letar efter den största piratskatten någonsin, nämligen One Piece, och tillsammans med vänner han plockar upp på resans gång försöker de uppnå sina drömmar.
Som sagt, jag är inte så förtjust i serien, men jag är ändå väldigt imponerad av dem fantasifulla och ofta lite fåniga karaktärerna som Eiichiro Oda skapat.
Det var det. Listan är komplett!
Nästa gång det blir en lista ska jag försöka förbereda så mycket som möjligt innan jag påbörjar den så att det inte tar lika lång tid som den här gången. ^^;
Jag hoppas ändå att ni har njutit av musiken och bilderna, och kanske till och med blivit lite intresserade av någon utav serierna, och önskar er alla en god jul och ett gott nytt år!
See ya x-mas cowboy!
Opening:
Hunter x Hunter - (#01 op) "Ohayou" av Keno
Nu stöter vi på ett litet problem.
Hunter x Hunter blev licenserad för inte så länge sedan vilket betyder att reglerna för klipp ifrån serien har blivit strängare på YouTube. Det bästa jag kunde hitta var en amv med klipp ifrån hela serien där openingen är inbakad (den är med vid 3:00-3:58). Och med tanke på att Hunter x Hunter även är en utav mina favorit-animeer någonsin kanske det passar bra med något extra. ;P
En Hunter är, enkelt uttryckt, en person som har gått igenom ett test som bevisar att han/hon har något extra och därför får vissa privilegier som annars är omöjliga att få. Gon Freecs är 12 år och vill bli en Hunter, precis som sin far, som lämnade honom hos sin "moster" när han bara var en bebis. Under resans gång träffar han tre andra deltagare; Leorio, Kurapica och Killua, som han formar starka band med. Samtidigt är inte alla deltagare vänligt inställda vilket Gon får lära sig när han stöter ihop med magikern Hisoka som verkar väldigt intresserad av Gons utveckling.
Det som börjar som en relativt simpel serie (klara sig igenom Hunter-testet) tar snabbt nya vändningar som hela tiden gör det hela mer intressant. Episod 18-20 fanns inte med i mangan men är ändå i samma anda som resten av serien och tre av mina favoritavsnitt.
På det hela taget är Hunter x Hunter en fantastiskt bra serie, både som anime och manga. Yoshihiro Togashi (som är gift med skaparen av Sailor Moon) har tyvärr inte avslutat mangan än och det märks i animen, även om de lyckades få till ett hyfsat slut i sista OAV:n.
Serien består av en TV-serie på 62 episoder, en OAV på 8 delar som fortsätter direkt efter TV-serien, en andra OAV på 8 delar där tecknarstilen liksom storyn blir sämre och en sista OAV på 14 delar som också saknar något som TV-serien hade.
Ending:
One Piece - (#01 ed) "memories" av Maki Otsuki
One Piece har aldrig riktigt varit en favorit, men jag har tyckt om att se animen och läsa mangan när jag har kunnat. Tyvärr är det en ganska seg serie som gärna flashbackar i oändlighet och när man väl kommer tillbaka till huvudhistorien så har man nästan glömt vad de håller på med.
Monkey D. Luffy är en pirat med en minst sagt ovanlig förmåga: hela hans kropp är som gummi. Pistolskott, kanonkulor och träklubbor studsar av honom och smäller fienden i ansiktet istället och även om fienden är långt borta kan de mötas av en snyting eller spark i baken. Han letar efter den största piratskatten någonsin, nämligen One Piece, och tillsammans med vänner han plockar upp på resans gång försöker de uppnå sina drömmar.
Som sagt, jag är inte så förtjust i serien, men jag är ändå väldigt imponerad av dem fantasifulla och ofta lite fåniga karaktärerna som Eiichiro Oda skapat.
Det var det. Listan är komplett!
Nästa gång det blir en lista ska jag försöka förbereda så mycket som möjligt innan jag påbörjar den så att det inte tar lika lång tid som den här gången. ^^;
Jag hoppas ändå att ni har njutit av musiken och bilderna, och kanske till och med blivit lite intresserade av någon utav serierna, och önskar er alla en god jul och ett gott nytt år!
See ya x-mas cowboy!
lördag 28 november 2009
Jul, jul, strålande... gul?
TV:n har stått på hela dagen eftersom det är SvampBob Fyrkant-maraton på MTV. De firar visst att den lilla svampen som bor i en ananas på havets botten har funnits i 10 år.
Wow. o_O
Tiden flyger verkligen. Visserligen har jag inte haft någon koll på hur länge serien har hållt på, jag var nämligen inte så förtjust i SvampBob när det var nytt, det har liksom kommit på senare tiden (men så brukar jag vara lite negativ till allt nytt också).
Men men, det har även julpyntats lite under reklampauserna. I veckan har jag putsat färdigt fönsterna och idag åkte julgardinerna upp. Dessutom är adventsstjärnorna och -stakarna tända och lyser upp i mörkret. Och snart ska vi baka ut lussebullarna!
Vi lyckades få tag på saffran på Netto för "bara" 29kr påsen. Självklart gjorde ÖoB reklam för sin 20-kronorssaffran bara någon dag efter det, men det spelar ingen roll, bara jag får mina lussebullar. Yum yum! :P
Dessutom är jag klar med julklappsinköpen. Allt är efterskickat och ska nu bara komma fram. Det är nog första gången jag är färdig med inköpen redan i november och jag hoppades att det skulle minska stressen lite, men istället börjar jag stressa över att paketen kanske försvinner på posten eller på något sätt inte hinner hinna fram i tid.
Alltid är det nåt.
Nej, nu ska jag kolla lite till på SvampBob innan degen har jäst färdigt!
See ya sponge cowboy!
torsdag 26 november 2009
Topp 10 favorit anime openings och endings - plats 2!
Okej, nu har jag hållt er på halster alldeles för länge. Här kommer plats nummer 2 på listan! Woohoo! XD
Opening:
Chobits - "Let Me Be With You" av ROUND TABLE feat. Nino
Den första "Clamp"-serien jag såg var Rayearth och Chobits kom strax därefter. Ingen utav dem är min favorit idag, nu är jag mest inne på xxxHolic och X, men jag måste erkänna att på senare tiden har jag kännt ett sug av att se Chobits igen. På något vis tror jag att jag skulle uppskatta den mer idag än första gången jag såg den för 5 år sedan.
I framtiden har datorerna utvecklats till "persocons" som liknar människor mer än maskiner. Hideki skulle väldigt gärna vilja ha en, men är man en fattig student ska man inte hoppas för mycket. Som tur är hittar han en persocon, övergiven och inlindad i bandage, i en sophög. Han tar med sig henne hem och när den slås på är det första hon säger "Chii" vilket blir hennes nya namn.
Helt ärligt minns jag väldigt lite av serien men i alla fall så tar det inte lång tid förrän man börjar förstå att Chii inte är vilken Persocon som helst. Både mangan och animen är okej men vill man se openingen får man ju sikta in sig på animen först och främst. ;P
Ending:
Gakko no Kaidan/Ghost Stories - "Sexy Sexy" av Cascade
Första gången jag såg Gakko no Kaidan var på en mässa i Stockholm. Jag fastnade inte så mycket för själva serien, men på vägen "hem" (det vill säga lägenheten vi sov i när vi befann oss i Stockholm) när vi gick mot tunnelbanan upprepade jag namnet på endingen i mitt huvud, om och om igen, medan jag nynnade melodin så gott jag kunde. När jag sedan hittade hela låten och laddade hem den gjorde jag mitt första försök att översätta en japansk text vilket gav ett mediokert, men ändå tillfredställande, resultat.
Serien handlar om Satsuki, hennes lillebror och tre av hennes klasskamrater. Dem hittar en bok som Satsukis avlidna mamma skrev när hon var liten som handlar om hur man besegrar diverse monster och spöken. Och det visar sig att det vimlar av dem runt deras skola så boken kommer väl till pass.
Ja, det var allt. Jag har sett alldeles för lite av serien för att kunna skriva något bättre om den. Det enda jag kan säga är att om man skulle få tag på en DVD med animen: undvik det engelska ljudspåret! Av någon anledning tyckte översättarna att originalstoryn inte passade för amerikanska barn och ändrade allting så att det blev en mycket sämre serie.
Angående plats 1 så har det uppstått ett litet problem. Openingen som jag tänkte ha på första plats finns inte någonstans på YouTube eftersom serien ganska nyligen licenserades (*gasp* en ledtråd!).
Jag vet inte hur jag ska lösa det, men nåt ska jag nog komma på.
See ya space cowboy!
Opening:
Chobits - "Let Me Be With You" av ROUND TABLE feat. Nino
Den första "Clamp"-serien jag såg var Rayearth och Chobits kom strax därefter. Ingen utav dem är min favorit idag, nu är jag mest inne på xxxHolic och X, men jag måste erkänna att på senare tiden har jag kännt ett sug av att se Chobits igen. På något vis tror jag att jag skulle uppskatta den mer idag än första gången jag såg den för 5 år sedan.
I framtiden har datorerna utvecklats till "persocons" som liknar människor mer än maskiner. Hideki skulle väldigt gärna vilja ha en, men är man en fattig student ska man inte hoppas för mycket. Som tur är hittar han en persocon, övergiven och inlindad i bandage, i en sophög. Han tar med sig henne hem och när den slås på är det första hon säger "Chii" vilket blir hennes nya namn.
Helt ärligt minns jag väldigt lite av serien men i alla fall så tar det inte lång tid förrän man börjar förstå att Chii inte är vilken Persocon som helst. Både mangan och animen är okej men vill man se openingen får man ju sikta in sig på animen först och främst. ;P
Ending:
Gakko no Kaidan/Ghost Stories - "Sexy Sexy" av Cascade
Första gången jag såg Gakko no Kaidan var på en mässa i Stockholm. Jag fastnade inte så mycket för själva serien, men på vägen "hem" (det vill säga lägenheten vi sov i när vi befann oss i Stockholm) när vi gick mot tunnelbanan upprepade jag namnet på endingen i mitt huvud, om och om igen, medan jag nynnade melodin så gott jag kunde. När jag sedan hittade hela låten och laddade hem den gjorde jag mitt första försök att översätta en japansk text vilket gav ett mediokert, men ändå tillfredställande, resultat.
Serien handlar om Satsuki, hennes lillebror och tre av hennes klasskamrater. Dem hittar en bok som Satsukis avlidna mamma skrev när hon var liten som handlar om hur man besegrar diverse monster och spöken. Och det visar sig att det vimlar av dem runt deras skola så boken kommer väl till pass.
Ja, det var allt. Jag har sett alldeles för lite av serien för att kunna skriva något bättre om den. Det enda jag kan säga är att om man skulle få tag på en DVD med animen: undvik det engelska ljudspåret! Av någon anledning tyckte översättarna att originalstoryn inte passade för amerikanska barn och ändrade allting så att det blev en mycket sämre serie.
Angående plats 1 så har det uppstått ett litet problem. Openingen som jag tänkte ha på första plats finns inte någonstans på YouTube eftersom serien ganska nyligen licenserades (*gasp* en ledtråd!).
Jag vet inte hur jag ska lösa det, men nåt ska jag nog komma på.
See ya space cowboy!
tisdag 3 november 2009
Topp 10 favorit anime openings och endings - plats 3!
Det blev försenat, men här kommer plats 3! :D
Opening:
Baccano - "Gun's&Roses" av Paradise Lunch
Baccano är, utan att ta i, en väldigt komplicerad serie. Den följer ett antal personligheter i New York under 1930-1932. Serien är inte linjär så även om avsnittet börjar i New York 1931 kan det snabbt hoppa tillbaka till en händelse 1930 för att sedan direkt gå till samma person fast under 1932 istället.
Maffiafamiljer, odöda alkemister och försvunna bröder är bara några av de många saker som Baccano handlar om, och ombord på tåget Flying Pussyfoot kommer många öden att flätas samman. Några av huvudpersonerna är Isaac och Miria, två idioter till tjuvar som är för korkade för att inse hur dumma och olönsamma deras kupper är. Firo, som vid en ung ålder blivit en medlem av Camorra-familjen. Szilard, en åldrad man som frenetiskt letar efter livets elixir. Och Jacuzzi Splot som... mest bölar medan Nice försöker trösta honom. Sammtidigt håller ett krig på mellan maffifamiljerna Runorata och Gandor och båda är ute efter en man; Dallas Genoard.
Hittills har jag sett 7 av 16 episoder och saker och ting börjar falla på plats. Är man otålig och vill veta hur allting hänger ihop med en gång bör man antingen skaffa hela serien på en gång eller strunta i den överhuvudtaget, men det vore ju ett misstag. ;P
Det finns en manga men jag har inte sett något om den så jag kan bara rekommendera animen, och det gör jag gärna.
Ending:
Cowboy Bebop - "The Real Folk Blues" av The Seatbelts featuring Mai Yamane
Cowboy Bebop har länge varit en utav dem största favoriterna hos många animefans, och även om det nästan är 12 år sedan den skapades har den verkligen åldrats med värdighet. Kvaliten är fantastisk och med musik skapad av Yoko Kanno, inspererad av jazz och blues ifrån 40- och 60-talen, så är det svårt att misslyckas. Själv såg jag den första gången för två år sedan och blev genast förtjust.
Året är 2071. Mars har blivit koloniserad av människor och jorden ses mest som en soptipp där pöbeln blivit lämnad. Spike Spiegel lever ett liv som prisjägare (vanligen kallad Cowboy) ombord på rymdskeppet Bebop med dess ägare, f.d rymdpolisen Jet. Tillsammans försöker dem få tag i Mars värsta skurkar så att dem kan få mat på bordet. Under resan utökas deras besättning med prisjägaren Faye Valentine, hackern Ed och den otroligt smarta (vilket det mest är Ed som uppfattar) hunden Ein. De råkar ut för en hel del konstiga uppdrag som oftast inte går som de vill, och ibland påminns de om deras förflutna som de helst inte vill dra upp.
Om man aldrig har sett Cowboy Bebop så borde man i alla fall ge dem första episoderna en chans, annars kanske man går miste om en väldigt bra serie. Annars kan man alltid kolla upp Cowboy Bebop the Movie som funkar fristående (den utspelar sig någon gång innan seriens slut) och är väldigt bra den med.
See ya space cowboy!
Opening:
Baccano - "Gun's&Roses" av Paradise Lunch
Baccano är, utan att ta i, en väldigt komplicerad serie. Den följer ett antal personligheter i New York under 1930-1932. Serien är inte linjär så även om avsnittet börjar i New York 1931 kan det snabbt hoppa tillbaka till en händelse 1930 för att sedan direkt gå till samma person fast under 1932 istället.
Maffiafamiljer, odöda alkemister och försvunna bröder är bara några av de många saker som Baccano handlar om, och ombord på tåget Flying Pussyfoot kommer många öden att flätas samman. Några av huvudpersonerna är Isaac och Miria, två idioter till tjuvar som är för korkade för att inse hur dumma och olönsamma deras kupper är. Firo, som vid en ung ålder blivit en medlem av Camorra-familjen. Szilard, en åldrad man som frenetiskt letar efter livets elixir. Och Jacuzzi Splot som... mest bölar medan Nice försöker trösta honom. Sammtidigt håller ett krig på mellan maffifamiljerna Runorata och Gandor och båda är ute efter en man; Dallas Genoard.
Hittills har jag sett 7 av 16 episoder och saker och ting börjar falla på plats. Är man otålig och vill veta hur allting hänger ihop med en gång bör man antingen skaffa hela serien på en gång eller strunta i den överhuvudtaget, men det vore ju ett misstag. ;P
Det finns en manga men jag har inte sett något om den så jag kan bara rekommendera animen, och det gör jag gärna.
Ending:
Cowboy Bebop - "The Real Folk Blues" av The Seatbelts featuring Mai Yamane
Cowboy Bebop har länge varit en utav dem största favoriterna hos många animefans, och även om det nästan är 12 år sedan den skapades har den verkligen åldrats med värdighet. Kvaliten är fantastisk och med musik skapad av Yoko Kanno, inspererad av jazz och blues ifrån 40- och 60-talen, så är det svårt att misslyckas. Själv såg jag den första gången för två år sedan och blev genast förtjust.
Året är 2071. Mars har blivit koloniserad av människor och jorden ses mest som en soptipp där pöbeln blivit lämnad. Spike Spiegel lever ett liv som prisjägare (vanligen kallad Cowboy) ombord på rymdskeppet Bebop med dess ägare, f.d rymdpolisen Jet. Tillsammans försöker dem få tag i Mars värsta skurkar så att dem kan få mat på bordet. Under resan utökas deras besättning med prisjägaren Faye Valentine, hackern Ed och den otroligt smarta (vilket det mest är Ed som uppfattar) hunden Ein. De råkar ut för en hel del konstiga uppdrag som oftast inte går som de vill, och ibland påminns de om deras förflutna som de helst inte vill dra upp.
Om man aldrig har sett Cowboy Bebop så borde man i alla fall ge dem första episoderna en chans, annars kanske man går miste om en väldigt bra serie. Annars kan man alltid kolla upp Cowboy Bebop the Movie som funkar fristående (den utspelar sig någon gång innan seriens slut) och är väldigt bra den med.
See ya space cowboy!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)