lördag 23 april 2011

Det 100:e inlägget!

Jahapp, då var det dags alltså.

Det är lite över 3 år sedan jag startade den här bloggen men det är alltså först nu som jag börjar skriva på tresiffriga inlägg. Jag trodde att jag skulle använda bloggen mycket mer, skriva om småsaker, personliga upplevelser med mera.
Det får vi göra någonting åt, och det nu!

Under den senaste veckan har jag varit sååå sjuuuk! Jag har hostat så lungorna nästan trillat ut och jag måste säga att jag är imponerad av hur tom min skalle måste vara eftersom det får plats så fruktansvärt mycket snor i den.
Igår var nog ändå den värsta dagen. Jag vaknade vid halv 2 på morgonen av snor, hosta och ont i huvudet, så för att inte störa gubben och hunden satte jag mig i soffan och började glufsa i mig halstabletter medan jag kollade igenom alla "Natsume Yuujinchou" avsnitten (visserligen bara 12 avsnitt, men ändå).
Idag är det mycket bättre. Jag kunde sova till kl 5 då jag gick upp och kollade på "Porco Rosso" och åt gröt. Hostan och snoret är kvar, men det är mycket, mycket bättre än dem senaste två dagarna.

Och visst är det väl underligt att jag alltid ska vara sjuk på min födelsedag?
Just det! Idag fyller jag år, 25 år om man vill vara noga. Mor, far och bror kom förbi på förmiddagen och uppvaktade med paket och vitsippor!


Igår fick jag även panodil och nässpray av föräldrarna, som jag var väldigt tacksam för ^^;
Dessutom fick jag pengar ifrån mor och far och ifrån moster.


Eftersom jag ändå känner mig lite krasslig fortfarande så tog de med sig Bentley till Tvärskog så han får leka med Castor och jag och gubben får lite lugn och ro.
Bentley har för övrigt vart lite jobbig att gå med på sista tiden då granntiken Chilly har börjat löpa och han måste stanna varannan meter för att nosa, slicka och kissa små kärleksmeddelanden.
Annars är han en fruktansvärt go´ hund!


Visst är han söööt! <3
Madrassen och kuddarna har jag förresten gjort själv! *stolt* :)


Av min kära make fick jag DLC:erna till Dragon Age: Origins som jag inte hade än (Leliana's Song, Witch Hunt, Darkspawn Chronicles och Golems of Amgarrak). Jag har spelat början på Leliana's Song och Darkspawn Chronicles eftersom man inte måste importera en save i någon utav dem.
Dwaenn ska bli den första som får söka upp Morrigan och... *suck* ge sig ner i Deep Roads igen =_=¤


Och på tal om Dragon Age, nu är det en vecka sedan jag klarade Dragon Age 2. :D
Jag vet, jag sa att min första karaktär skulle vara en magiker och att jag skulle importera Dwaenns savefile efter jag klarat ovanstående DLC:er, men jag kunde faktiskt inte vänta! Och vad jag är glad att jag inte gjorde det heller.

Istället importerade jag Andreijs savefile och istället för Mirabelle så blev det Kerrigan Hawke, en rogue med ett alldeles för stort sinne för dålig humor och en lätt skepticism mot fria magiker (trots att hennes syster är en apostate). Hon föll pladask för den förrymda Tevinter(ex-)slaven och hade alldeles för roligt när hon retade fram den mörka sidan hos en viss magiker i Darktown.
Oh Maker, vad kul det var att spela henne! XD


This is my come-hither look. You like it?


Jag sa förut att jag var orolig för hur DA2 skulle vara och dem första 6-7 timmarna kunde jag inget annat än klaga. Nu ska jag inte ta upp allt jag rackade ner på, för så småningom började jag inse att allt inte nödvändigtvis var dåliga saker jag klagade över utan saker som bara var annorlunda ifrån Origins. Det tog helt enkelt lite tid för mig att ställa om.

Men nu måste jag ändå säga att jag är j*vligt imponerad av spelet.
Visst, dem har copy-paste:at många dungeons och jag skulle vara mer än lycklig om det fanns lite mer variation av fiender i vildmarken så jag slapp springa ihop med jättespindlar hela tiden, men både storyn och karaktärerna kändes djupare.

Man har sitt hem i samma stad under 7 år. Efter det första året har man samlat ihop sitt gäng och man börjar komma underfund med vilka man sympatiserar med, vilka man kommer få problem med och vem/vilka man vill vara lite extra flörtig med.
Även om dem 3 akterna hoppar över några år får man ändå känslan igenom dialogerna att dem här personerna verkligen känner varandra.


*Swooooon!* #^.^#


Jag är särskilt nöjd med romanserna. I Origins kunde man (efter ett berg av onödiga gåvor och några side-quests) hoppa i säng med i princip vem som helst för att direkt efteråt boinka nästa kompis.
I DA2 utspelar sig romansen under alla 7 åren (om man väljer att fortsätta den efter Akt 2) och även om man inte får mycket hud eller suggestiva poser ifrån karaktärerna så känns deras relationer väldigt tillfredställande.

Men nog om det nu, ni kommer få höra mycket mer rantande om Dragon Age ifrån mig vid senare tillfällen. ;)


Det var väl allt från mig för den här gången. Jag ser fram emot att fortsätta skriva på bloggen även om det inte blir så ofta som jag vill inbilla mig att jag orkar med.

See ya birthday cowboy!


P.S. Jag passade på att göra en ny bild av mig själv. Gå gärna in på min profil för att titta lite närmare på den. ;)