I'm baaack!

Då var man hemma igen. Efter två veckor i barndomshemmet på landet så tyckte vi att det var dags att återvända till lägenheten. Men vad det har varit mysigt de senaste dagarna!

Det började inte så bra. Grått väder, tung luft och på något vis fick jag en skitjobbig förkylning. Jag var varken snorig eller hade ont i halsen men huvudet kändes som att det skulle sprängas så fort jag bara öppnade ögonen. Som tur var höll det bara i sig i två dagar.

På torsdagen (10/7) hade mamma och pappa planerat en liten surprise! Hela familjen packade in sig i bilen och åkte över till Öland, närmare bestämt till fyren Långe Jan. Jag och gubben har pratat i minst två år om att åka dit men aldrig fått tummen ur, men nu var det alltså dags.
Under bilresan berättade pappa om olika affärer och deras föreståndare som han träffat under tiden som han körde ut varor på Öland. Dessutom upptäckte jag en inställning på kameran som gjorde att jag kunde ta jättefina bilder medan jag åkte i bilen.





I alla fall så kom vi ju till slut fram till Långe Jan. Enligt pålitliga källor har jag varit uppe i Långe Jan tidigare, men eftersom jag var så liten då så minns jag inte ett smack av det.



När man bara kommit upp för trapporna (som jag var tvungen att ta en paus i tre gånger) så var utsikten helt fantastisk. Mamma och pappa väntade nedanför men de såg oss och jag fick dem på bild också (men med respekt för mammas kameraskräck så får ni inte se den, haha!).





Dagen efter blev det pannkakor av en mycket speciell anledning; Pepsis 12-årsdag!
När han var ute på baksidan av huset försökte jag få honom att komma springande emot mig så att jag kunde få en fin och "pigg" bild av honom, men Pepsi hade andra planer som gick ut på att lufsa runt i trädgården och ignorera mig när jag ropade på honom.





Förutom det så har det övningskörts en hel del för både mig och gubben. Vi har glidit runt i byn mellan husen, på de trånga gatorna och backat och parkerat lite varstans. Jag har upptäckt att om jag övningskör ca 30 min om dagen så blir jag så mycket säkrare nästa dag när jag ska ge mig ut igen. Vi får se hur det blir på onsdag efter 4 dagar utan att ha kört någonting.

Ett stort tack i alla fall till far, mor och bror som så gladerligen tog emot oss under de här dagarna och förlåt alla katter och Pepsi eftersom ni var tvugna att stå ut med våra tre itterbiggor.
Vad gäller bloggen så lever den fortfarande (om ändå bara för min egen skull) och snart kommer det fler inlägg, var så säker!

Tills dess
See ya summer cowboy!